Hur mycket snor finns i min nos?

Vet att Anders & Måns hade ett asbra program där dom svarade på hur mycket snor en näsa producerar när man är rejält förkyld. Minns inte hur mycket det var, men dom hade ett rör där dom vajjert demonstrerade snoret och det var jävligt mycket och jävligt äckligt.
Har tagit det så lugnt det går idag med. Ont ont ont i kroppen och nyser hela tiden med resultatet att Luna blir jätterädd när jag håller henne...
Blivit bortskämd med en stooor påse godis, chips och massor med Ramlösa i olika smaker så det ska väl bli folk av mig med igen hoppas jag :)

Påskbord och Lejonkungen

Käkat påskbord med familjen idag. Fick låna Theo dagen till ära, fast det inte är "vår" dag egentligen så han fick träffa gammelmorfar. Passade på att ta ett fyra generationers foto också :)

Dom visade Lejonkungen på SVT, fast med engelskt tal ( på en röd dag då knoddar sitter hemma och tittar?) Kan ju konstatera flera saker efter att ha sett den på engelska, bland annat att rösterna till Simba och Scar är ljusår bättre på svenska! Tyckte också att alla sångerna är bättre översatta till svenska, jag som brukar ha jäääättesvårt för när det översätts och tappar all mening och poäng. Inte i det här fallet! Vi kan också konstatera att Theo fortsätter kalla hyenorna för "dumma hönor". Jag dör av garv inombords varje gång :D Slutligen kan vi konstatera att jag gärna vill tjuta som en gris till alla sånger i Lejonkungen...sjukt! Jag har blivit så jävla blödig att det är pinsamt :D Inget slår dock när jag var gravid och fick den BRILJANTA idén att se på Upp! med Theo och Patrik...jävlar i min lilla låda vad jag tjöt under första typ tio minutrarna i den filmen...När dom går igenom deras liv från att dom träffas och att dom inte kan få barn, fram tills hon dör. Tjöt som en gris!
Topp 5 bästa tecknade/animerade filmerna måste ju vara:
1 Lejonkungen. Såg den på bio två ggr när jag var liten, sen fick vi den på VHS i julklapp och såg den en miljon gånger till, speciellt delen där Timon och Pumba dansar hula hula. Det kunde vi sitta och spola fram och tillbaka och garvade så vi tjöt varje gång vi såg det. Theo har också Lejonkungen högt på sin lista, och när vi är i lekparker med rutchkanor så kan han leka Scar och Mofasa. Går ut på att han hänger i rutchkanan med händerna och Patrik ska sitta uppe och ta loss hans händer från kanan samtidigt som han viskar "Länge leve kungen!"...Theo åker ner och lägger sig dramatiskt i sanden, platt som en pannkaka. Epic,
2 Upp! Sorgligare start på film får man som sagt leta jävligt länge efter ;)
3 Dunderklumpen. "Kääänner du dig trumpen, sväng på rumpestumpen!" Den här söta filmen får vem som helst glad :)
4 Wallace & Gromit Varuvlskaninen. Sjuuukt söta kaniner!
5 Bernard och Bianca i Australien. Älskade den som liten och den är braaa. Theo gillar den och tycker den är spännande, speciellt "elaka ödlan Jooohannnaaaaa"!

Kollat på Gardell nu på kvällen med. Han är så bra! Älskar hans böcker och han är jävligt rolig :) Gillade speciellt delen med utdrag från någon handbok i att upptäcka Australien där han citerade " Om du attackeras av en vithaj, drabbas inte av panik!" Yeaaaah suuuuure!! Lycka till med det ;)
Visste inte att han skrivit så mycket låtar heller, gillade speciellt "Kom och blunda med mig"
Och ser du,
jag är inte särskilt snygg
och du är likadan!
Och fulare lär vi väl också bli
men vi är nästan vackra om man kisar lite grann...
Och om du överser med mej,
ska jag överse med dej.
Kom blunda med mej...
Lyssna på den om du inte redan har gjort det! Tjutvarning på den här med, så instabil är jag ;)

Lunis innan sovtajm, med favoritkaninen

Torsdag

Fortsatt sjuker...feberyrat och drömt mycket inatt, vaknat blöt som en liten trasa. Theo har sovit dåligt och legat och ropat på oss, och ville bland annat att Patrik skulle städa upp en legobit kl 03 inatt...Eftersom Patrik aldrig vaknar av något måste jag väcka honom då jag matar Luna och Theo ropar samtidigt. Efter någon timme fick jag nog och Theo som sa att han inte kunde somna fick tassa över till våran säng. Där låg han och ville prata lite, men efter att jag sagt att det var mitt i natten och att vi måste vara tysta för Patrik och Luna sov så tystnade han också. Han låg och tittade i minst en halvtimme innan han kom till ro igen. Han sov som en klubbad säl däremot när det var dags att gå upp till dagis, inte ens Lunas vrål och prat precis bredvid väckte honom. Så han fick sova vidare, men var tvärsur senare för att han inte fick gå till dagis...Räddades av lite pannkakor från Patrik :) Theo fick dra ner på stan sen och gå på påskäggsjakt, måla ägg och hoppa studsborg så han var nog nöjd med dagen ändå :)

Ett litet påskkort blev det :) Theo är en påskkatt och Luna rockar kanindräkten med svans

Tokeröron och lost-looken! :D

Annars har jag gjort så lite som möjligt idag, ont i huvud och kroppen. Vi drog bort till mapa ikväll eftersom gammelmorfar är där i två dagar och Patrik ville ha lite bärhjälp med Luna. Nu sover den lille grisen gott och jag ska nog ganska snart göra detsamma...

Tänk att få vara en liten pingevin när man är sjuk...

Staun och sjuker

Senaste dagarna har bjudit på bland annat en fika med Tandersson. Hann också med en kort runda på staun, då jag köpte två nya nagellack och en mjau-tröja för pengarna jag fick av GAMMELfaster Ingrid med stränga order om att köpa något åt mig själv och inte till knoddarna. Mission accomplished! Eller, typ, för Theo har väl mer eller mindre lagt beslag på glitternagellacket :)

Blev en runda till staun idag också, denna gång för jeansjakt både för mig och för Patrik. Jag befinner mig i någon slags rund form så jag får inte på mig mer än ett par av mina gamla jeans, som jag dessutom inte fattar hur jag kunnat ha på mig utan att störa ihjäl mig. Varje gång man sätter sig ner får man ju buttcrack! Jag har nog med andra ord blivit en gammal tant som vill ha bekvämare kläder :P Blev ett par snygga jeans från Gina åt mig, så det motväger väl tanteriet lite!
Patrik hittade också ett par fina till slut, fast på Carlings istället. Vi kände oss som och såg nog ut som en liten mormonfamilj när vi gick in i affärerna, Patrik och Fåken och så jag med Luna i barnvagnen. Jag utmålades som "bossen" som skulle bestämma vad Patrik skulle ha för slags jeans och Fåken fick betala eftersom Patrik glömt plånboken hemma :D

När vi kom hem så började jag frysa som en tok. Drog på mig två tjocktröjor och godmorgonrock. Parkerade mig i soffan med en kopp asvarmt te och satt och huttrade i en halvtimme. Feber! Kuuuul... Värker ner i bröstet och känns som om luftstrupen är snustorr, täppt näsa och värker i musklerna. En mysig liten släng utav influensa kanske? Nu ska jag tillbringa kvällen i soffan med isvatten och hoppas jag mirakulöst är jättefrisk imorn när jag vaknar ( HAAA!) :D

Nu är det snart vår och varmt ute!!!

Babysim och köttbullar

Så var badpremiären avklarad! Luna började med att sova ända tills tjugo minuter innan vi var tvugna att gå, så det var bara att klä på henne så fick hon äta "frukost" när vi kom fram. Hon var nöjd med det. Hon trivdes bra i vattnet och sparkade sig omkring och flöt som en riktig kork! Pratade sjukt intensivt med våra händer också. Hon har återigen haft en skrikfri dag, helt underbart!

Såhär gott kan man sova när vi har en tid att passa

Har inte hänt så mycket mer idag, vi har mest slappat här hemma. Promenerade till och från simmet i och för sig. Rullade en halv miljon köttbullar till middag och dom blev jääättegoda idag, provade ett nytt recept :)

Världens keligaste katt och mjukaste bebis

 



 Och dagens asgarv!! (Get well soon! Står det på ballongen!) :D

Resumé av Karlskronavistelsen

Fredag:Började fint med förseningar redan från Linköping. Det gjorde att Patrik fick springa och fixa nya biljetter och krångla. Blev sena cirka en timme totalt. Skrikfest tio minuter på slutet av varje tåg. Lite svettigt men det gick ändå okej. Kände när vi kom fram att jag ALDRIG mer ville åka tåg. Taskigt läge då det var dags igen på hemfärden några dagar senare ;)

Lördag: Fikadags med hela tjocka släkten(typ) Inleddes fint och avslutades med skrikfest. Vi fick gå hem och gjorde sen ett nytt försök till en stadsrunda, som gick bättre då Patrik vandrade runt med Luna och Theo ute istället. Theo hängde i roliga lekparken och var nöjd tills hans energinivåer slog i botten. Räddades av en banan.

Söndag: Söndagsmiddag hos gammelfarmor! Thaimat och fyragenerationersfoto! Kvällen spenderades hos Andreas och Natalie i deras urmysiga lägenhet där vi bjöds på fika och dom bjöds på skrikfest.

Måndag: Åkte vi ut till Patriks mamma och syster. Patrik gjorde lasagne och sen stannade Theo kvar för att sova över. Patrik åkte på ji jutsu träning och jag och Luna hängde hemma. Eller hängde och hängde, hon slog till med att sova till 23 och jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på eftersom jag inte var hemma "på riktigt" :) Pratade lite i tele och glodde på tv och bara tog det lugnt. Babbe kom hem och vi roade oss med att råka elda upp en kräkhandduk som Patrik hade hängt så fint på tork på en lampa (hur tänkte han där...) Det var ett under att brandvarnaren inte gick igång, som Luna låg preciiiis under och sov i vagnen! Patrik tog några öl efter träningen och sen var det total skrikfest en timme på natten för omväxlings skull. Hade dubbla påsar under ögonen när den äntligen var över!

Tisdag: Busfabriken med Theo! Luna hängde med farmor och faster och vi kunde klättra och leka med Theo. Har nog inte sprungit på typ ett år så jag blev helt skakig och darrig efteråt, ynkligt värre :D Det var kul iaf :) Theo hittade en liten kompis och dom stod och var sjukt artiga och lillgamla mot varandra. "Vad heter du?" efterföljt av "Vilket fiiiint namn du har!" "Du får åka först!" "Neeej, du får åka först. Varsågod!" Så söta!
En liten sväng på stan med Patriks mamma och sen käkade vi tapas, goooott! Theo fick feber på kvällen och somnade i soffan.

Onsdag: Min fölsedag! Började med att jag vaknade på natten med mjölkstockning. Självklart sover då Luna myyycket längre än hon brukar och det slutade med att jag hade så ont att jag väckte henne för att äta. Hjälpte inte. Theo har dessutom feber och mår rätt skruttigt på natten han med.
Sovmorron och sen ger jag mig ut på stan för lite klädinköp. Hinner med 1½ affär, sen är det kaos och jag får gå hem igen till Luna, som då precis har lugnat sig. Byter av med Patrik som får dra ner på stan istället och klippa sig, fixa tårta och thaimat. Patriks familj och några kompisar kommer på kvällen och käkar tårta, och vi fick också se lilla Astrid som var rund som ett klot! Fick massor fina saker: kläder, pengar och choklad :) Kan ju knappast bli bättre!

Torsdag var det dags att åka hem igen, även denna gång med tåg. Snö och blåst. Nu gick det mycket bättre med Luna, hon sov nästan hela vägen i bärsjalen. Då var det istället Theos tur att tjura ihop totalt! Är inte van vid att han missköter sig, han brukar vara både snäll och duktig och det speciellt när vi är iväg. Nu blev jag heligt förbannad på honom, där han satt och kastade vantar och mössor och körde arga leken. Bort med spelplattan och det blev krokodiltårar deluxe. Märker här att han är varm igen, alltså feber...förklarar ju det plötsliga humörbytet. I med panodil och en klubba så blev det bättre :)
Enda gången det blev körigt för oss var när vi fått på allt på ett av tågen utom chassit på vagnen, som då inte gick att fälla ihop plötsligt. Dom visslade och skulle stänga dörrarna och både jag och Theo stod o sa till Patrik att gå på NU. Vet inte vad jag hade gjort om dörrarna stängts och Patrik står kvar med halva vagnen och jag på tåget med all packning och två knoddar...:D

En skrikfattig dag

Första dagen sen jag vet inte när som inte Luna har haft EN ENDASTE SKRIKFEST!!! Vad hände här liksom :D Magen har dessutom fungerat av sig självt, med resultat en nöjd liten Luna. Känns som om vi har hunnit göra hur mycket som helst. Patrik har varit och hämtat några klädpaket jag köpt på bloppis, handlat och hämtat ytterligare ett paket från Lindex där vi köpte lite vårkläder till knoddarna. Dammsugit och våttorkat golven med citronsåpa har han gjort med, min lille husfru :)
Jag har tvättat och hängt med Luna, och gått en promme med Fåken. Soooligt och skönt var det :) Vi har till och med kunnat sitta i soffan och glott på några avsnitt av Girls. Vi har alltså hunnit mer på en dag än vi vanligtvis gör på en vecka när Luna är skrikig ;)

Försöken med att träna på att ligga på mage forsätter. Går ju sådär med det, för det är en viss liten dam som blir asförbannad då hon inte kommer FRAMÅT. Jomenvisst, här ska vi inte ligga och kika utan hon verkar tro på fullaste allvar att hon kan krypa. Får hon sats med benen mot något så tar hon sig framåt, ilsket grymtande. Hon finner inget som helst nöje i att ligga och lyfta huvudet och kika omkring :) Vilket vore ganska bra för hennes fyra dubbelhakor som skulle behöva luftas lite ;)

Här är grymtandet i full gång, näsan ner i filten där hon gnor omkring med huvudet och vevar med benen!

Mycket roligare och ligga på ryggen och snacka :)

Man blir trött av att veva...tur det går att hänga på pappas arm och dreggla! Observera att det är Pedo Bear på nappen haha :D

 

Imorn är det babysimpremiär för den lilla feta. Ska bli kul och jag hoppas hon gillar det. Hoppas innerligt att det inte är det hon laddar inför med sin skrikfattiga dag, och planerar att ta igen den med det dubbla imorn. Dålig tajming i sånt fall. För min egen del får hela baddräktsmomentet mig att känna ungefär såhär:

Tjoflöjt!

Kakel spektakel

Nu är det gjort. Kakel är avlivad och det känns konstigt nog mycket bättre idag. När jag vaknade gick jag direkt för att kolla om hon klarat natten, och hon låg fortfarande kvar i sitt hus inbäddad i handduken och dessutom vägrade hon dricka vatten jag erbjöd henne. Därför kändes det verkligen som att hon slapp lida idag när hon bara somnade direkt hon fått sprutan...Jag bölade som jag vet inte vad, och Theo var skitglad för dom hade Bamsetidningar :D Alla kanske inte tycker att man ska varken ta med sig barn då djur ska avlivas, eller att man ska böla inför dom men vafan...hur ska han annars lära sig hur livet ser ut. Tror han skulle bli rädd för döden om han aldrig fick möta den. Och dessutom undrar jag om det finns folk som aldrig någonsin gråter. Kan tänka mig att man som barn skulle bli rädd om man aldrig sett sin förälder ledsen och en vacker dag går det inte att undvika.
Theo har ju aldrig visat något större intresse för Kakel, det var Klinkers som var hans bästaste vän i livet. När hon dog var han otröstlig! "Ställ henne upp, ställ henne upp!" satt han och grät då hon var död. Nu var det mer, jahopp nu är Kakel död, det var lite synd om henne "Tackars Takel" konstaterade han och så var det inte mer med det!
Nu ligger Kakel i frysen i gott sällskap av tre colastrutar och inväntar våren då hon ska få joina Klinkers i mammas och pappas trädgård!

Annars har dagen erbjudit ett låååångdraget vårdcentralsbesök med en febrig Theo, som inte visade på något mer än virus. Under tiden för detta besök har Patrik tampats med en vrålande Luna här hemma. Hon har spytt mer än vanligt idag och avslutade just kvällen med att ligga o rulla mer än vanligt i sängen när hon skulle somna och avslutade sedan det hela med att kaskadspy rakt ut i vår säng. Jävla tur att jag har lagt typ tre handdukar under henne i förebyggande syfte! :P
Ska forsätta kvällen med att pimpla vatten för att få bort världens envisaste spänningshuvudvärk. Kanske inte så konstigt efter en sån här dag?

När det var extra tungt igår roade jag mig med att googla efter skinny pigs...och försökte tänka att marsvin bara är små råttor egentligen utan sin päls :D

Det fanns visst lite fulsöta sådana också...Vecken påminner om dom som Luna får i nacken/baksidan av huvudet :D

Anledningen till att man inte borde ha husdjur

Kakel är sjuk...förlamad i höger bakben och delvis frambenet också. Släpar sig fram i buren och det rinner ur ögonen. Känns som om hon faller i bitar när man klappar henne för det lossnar så mycket päls. Hon är gammal som satan och det är inte ett dugg oväntat men fy fan vad hemskt det är. Jag har ändå haft den lilla grisen sen innan jag flyttade hemifrån (!!) Tjuter och tjuter, imorgon kl 11.15 fick vi en tid för avlivning :( Jag borde aldrig skaffa husdjur, alternativt så skulle dom kunna ge fan i att gå och dö....

Vrål och packning

Fortsatt vrålande Luna, dock inte lika illa som igår. Men skrikit har hon gjort i fem timmar stackarn :(
Har packat det mesta, resten slänger vi ner imorgon innan vi drar. Kattlas är bortskjutsad till mama och papa där han går runt och maaaaooooo:ar :) Fick precis en sms-update att han hittat en bra plats att spejja på i fönstret och så undrar dom ifall han brukar tugga på fjärrkontroller, vilket han tydligen pysslar med. Han har säkert slukat den imorgon. Den här katten har ju byggt upp ett fint hat emot mig sedan jag reste till Lund i en natt då jag var höggravid. Ända sedan jag klev innanför dörren igen har han systematiskt tuggat sönder mina kläder. Han började med att ge sig på mjukisbyxor jag droppat på golv, de bet han av snörena i magen på så jag inte kunde dra åt dom = oanvändbara. Sen gick han på mina bh:ar och linnen som han gick och hämtade från tvättställningen på nätterna och sen tuggade av några centimeter på banden. Patriks kläder kan ligga bredvid, tror ni han rör dom!? Mina är mycket godare, alternativt så är hans hat emot mig betydligt större än mot Patrik :)

Och han ångrar INGENTING ;)

 Nu är vi nog så redo som det går att bli för en tågresa till Karlskrona med en illvrålande bebis och en Theo som är som en mindre tonåring för tillfället. Får han inte riktigt som han vill morrar han och suckar "men ååååååååh!!!". Ganska svårt att hålla sig för skratt :D Blir betydligt lättare att hålla sig för skratt om Luna ställer till med en skrikfest på tåget. Alla är ju liksom bjudna då i vår vagn, vare sig dom vill eller inte :/ Vi får hålla alla tummar och tår och hoppas det går så smärtfritt som möjligt det här...

En sån där mindre bra dag

En del dagar fungerar allting bättre än andra. Idag har varit en sån där "annan" dag. Fy faaan säger jag bara. Dagen i korthet ser ut såhär: Theo och jag ska äta lunch. Luna förnimmer lukten av mat och startar igång en liten skrikfest. Min lunch avslutas alltså efter tre tuggor och ersätts istället av magmassage. Theo kommer in och sätter sig på golvet hos oss och jag ser i ögonvrån hur han petar i näsan. "Du petar väl inte i näsan..." säger jag. "Nääääää!" säger Theo, med en rännil av blod ur näsborren! Tjoho! Ner med honom på golvet också, och i med en tuss i näsan. Efter en stund är det dags igen. Luna drar igång ordentligt med sin fest och jag får köra med fispipen vilket gör att hon lugnar sig lite och jag tror att det är okej, så jag klär på bägge knoddar under vilda protester och tänker att det blir lugnare bara jag kommer ut!
HAAA!! Haaaaaaaaaa... haaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa.....
Det eskalerar...Luna skriker så hon är blå och jag blir vrålstressad och bestämmer mig för att ta upp henne samtidigt som Theo ska ha overallen fixad med snölåset över stövlarna. Svetten bara rinner...Får upp Luna, som då inte kan andas eftersom det börjar blåsa som satan från ALLA håll samtidigt. Kommer fem meter till, då Theo börjar blöda näsblod igen! Det här är inte sant tänker jag och vill på ett ungefär, lägga mig ner och gråta. Kraffsar fram en näsduk med en hand och trycker upp i Theos näsborre, och han skuttar glatt vidare.
När Luna väl får luft igen skriker hon alltså värre än någonsin, nu var det inte skrik längre utan mer som ett growlande med fradga.
Skyndar vidare mot överlämningen av Theo, och Theos pappa är då självklart 20 minuter sen men kommer till slut släntrande. Jag står under tiden med Luna i famnen och parerar blåsten med min haka...Säger hejdå till Theo och slänger ner Luna i vagnen igen för att springa hem med henne. Hon tystnar när jag slänger en filt över sufletten mot blåsten och jag tror att hon somnat av utmattning, så när jag kommer in igen tar jag bort filten. BIG MISTAKE. Hon låg bara och samlade kraft! En blick som kunde mörda från Luna, vafaaan gör du med min filt ungefär. Sen drar hon igång igen. Patrik kommer hem för att hjälpa mig, och då i vanlig ordning slocknar Luna under tiden han är på väg hem.

Hon har skrikit så fruktansvärt idag att vi var rädda att något varit jättefel, och har kommit fram till att det kan vara miniformen som faktiskt gör det värre för henne. Nu provar vi istället att ta bort den helt. Är så jobbigt även för oss när hon har så ont och vi inte kan göra något för att hjälpa :( Känner mig låst vid lägenheten också...Nu innan hon somnade var hon jätteglad igen och hade inget ont i magen alls iaf, alltid något!

Kvällen avslutades dessutom med ett sms om att Theo är sjuk med feber, huvudvärk och magont. Kul såhär en dag innan avresan :( Hoppas hoppas hoppas att han kryar på sig för att han har verkligen sett fram emot att åka till Karlskrona!

Har packat lite nu på kvällen, eftersom vi åker tåg vill vi packa så lite som möjligt så jag har försökt minimera packningen så mycket som möjligt. Patrik slänger väl ihop något fem minuter innan vi drar åt sig själv :P

Känns ungefär såhär :)

 

Nu ska jag försöka varva ner lite efter den här hemska dagen, känner mig ungefär som ett vandrande magsår. Lövely! Imorn blir säkert bättre.

Zombies och yrsel

Gick inte så bra att lägga sig tidigt igår. Istället blev det lite Walking dead, vilket som vanligt gav resultatet att jag drömt om zombies hela natten :P Jag kan inte titta på det direkt innan jag ska sova! Tycker tyvärr serien gått ner sig lite och det är inte alls lika bra längre, nästintill tråkigt. Och jag stör mig jättemycket på att de få överlevande människorna ska envisas med att ha typ ett litet krig mot VARANDRA??? Koncentrera er på att döda zombies istället! :D Dessutom är "the governor" skittråkig och får massa plats...hate it!

 

 



Dagen började sen mindre bra klockan halv sex med att jag höll på att svimma i badrummet. Var sen skakis i flera timmar och lite lätt illamående, lyckades sova lite och sen mådde jag bättre igen. Efter en stund ute efter dagishämtning så mådde jag helt okej igen. Konstigt?? Kanske är lite småstressad och ätit lite för dåligt.

Patrik behövde tentaplugga så vi andra blev bjudna på middag hos mama och papa, räksoppa som var jääättegod! Theo fick erbjudandet att sova över och var inte direkt sen att nappa på det :) Jag passade på att ta en liten extra promenad på vägen hem då det var helt vindstilla och inte så kallt längre, och har just lyckats natta Luna och som det verkar även Patrik som kom in för att hålla oss sällskap.

Annars har eftermiddagen/kvällen bjudit på en viss energitjuv som precis som vanligt gjort allt för att jävlas och dränera mig på energi. Har lätt huvudvärk och är helt slut i hjärnan...som efter varje gång det drar igång något skit därifrån.

Så sant!

Tandersson och Pettersson och Långstrump och jag!

Ikväll har vi haft Tandersson på middagsbesök. Luna höll en mindre skrikfest under tiden vi tittade på bilder som Tandis hade med sig från de senaste cirka två åren. Hon är den som alltid har med sig kamera och som tvingar mig och Patrik att vara med på kort :) Blir till att framkalla lite bilder snart både för oss och för ett album jag tänkt göra till Luna.
Theo fick en saga läst av Tandis innan hon tog bussen hem, så han sover nöjd och glad som en liten gris :) Luna somnade med till slut, efter att ha legat och snuttat sig till sömns i cirka 1,5 timmar...
Jag har kommit in i en rejäl te-drickar period och drar i mig ett par koppar om dagen, så det har jag precis klarat av :) Sitter och glor på bilderna och förundras över hur sjukt blond jag var, och konstaterar att det var värt att betala det dubbla för att klippa mig för det ser betydligt bättre ut. Slänger upp ett litet bildregn!

Tandis och jag, valborg i Lund 2011

 

Min kära lilla ponny och jag, också valborg i Lund :)

 

Kristianopel 2011



 Kan inte fatta att jag såg ut såhär?! :D

 

Lillfisen 12 dagar :)

Vi kan ju konstatera att hon varit ett litet flygplan redan från början, detta är fortfarande favoriten hos pappa när hon har magont!

 

Lunas problem med magen fortsätter, och det är enda som hjälper är den lilla fispipen vi fått i nån "goodiebag" när hon föddes. Tack gode gud för den, den har hjälpt oss många gånger! Nu kör vi stenhårt med miniform och magdroppar och hoppas att det blir bättre. Kanske inte så intressant för er att läsa, men jag vill kunna gå tillbaka och se hur vi haft det :)

Näe nu ska jag ta och slänga på ett lager glittrigt nagellack för lite glitter och glamour i vardagen, slösurfa en liten stund och så försöka gå och lägga mig relativt "tidigt" så jag hinner sova lite :)



Knäckebröd och åtta minus

Började dagen med att masa mig upp och duscha...långdusch! Dags att tvätta håret var det idag också, inte ofta det blir numera eftersom jag nu kör balsammetoden och bara behöver tvätta det cirka 1-2 gånger i veckan. Men då blir det lite extra lyxigt dom gångerna :) Är verkligen extrem skillnad på både hårkvalitén och hårbotten...men mer om det en annan gång!

Patrik har kört pluggmaraton hela dagen (nästan) så jag och Luna har hållt oss ur vägen. Vi har hängt hemma hos mamma och pappa där det bjöds på lövbiffar med dijonsenap, kapris, rödbetor och syltlök i gräddsås. Jättegott!
Mamma har börjat med LCHF så vi testade att göra sånt knäcke, och det blev helt ok. Jag råkade ta i dubbelt så mycket salt som det skulle vara, så de påminde lite om chips ;) Patrik gjorde en insats och kom bort med lite ingredienser som saknades, och så hade vi sällskap hem. Sen vi fick nya vagnen har det varit mycket lugnare promenader utan illvrål. Istället är det en vaken liten Luna som nöjd sitter och kikar omkring, fast mest av allt kikar hon på mig :) Finisen.

Nerbäddad med röd liten näsa, efter promenaden hem i åtta minus.

När vi kom hem slängde även jag ihop en plåt med knäcke, denna gång med rätt mängd salt ;) Planen var sen att lägga Luna och sätta mig här vid datorn med en kopp te och lite nybakt knäcke. Luna måste ha hört den här planen för istället för att somna nöjd drog hon till med magknip och avslutade det hela med en bajsfest. Har alltså gått runt i dryga två timmar och bara känt lukten av knäcke, vilken plåga :)
Är det någon som vill ha receptet föressten så hojta till så skriver jag ut det.

Mat har en fantastisk förmåga att se mycket äcklig ut på bild inser jag nu ;)

Lördag

Idag har det inte hänt så mycket. Började med en rejäl sovmorgon efter att Luna hållit låda i en timme vid fem och sen gjort ett tappert försök till att gå upp vid 06.30. Jag fattar inte hur Patrik kan sova när hon snackar och ylar (glatt men iaf, jag hade vaknat!) Tur för honom!

Tog oss ut på en promme med Fåken, gick en sväng runt Stångån. Min tidigare plan att vi skulle sitta ute och ta en kaffe i solen strök jag ganska direkt när vi kom utanför dörren. Det var ju griskallt! Blåste som satan och var flera minus. Så vi festade till det med att käka på Mcd istället :P Lite tråkigt att det inte finns något annat ställe att käka på här i Johannelund, hade gäääärna sett att det fanns något mysigt litet fik här i centrum :)
Fick ett litet städryck när vi kom in, och röjde av och dammade. Dammsugning sparar jag tills imorn.

Luna har vägrat somna fram tills nu, så hon har suttit med oss här i soffan och glott lite halvhjärtat på mello. Undrar om det är sprutorna som gör att hon inte kommer till ro för det var länge sen hon var vaken såhär länge. Nu ligger hon till och med och vevar med armar och ben medans hon äter. Hon verkar inte ha ont, och ingen feber har synts till än. Vi skippar den gärna :)

Luna glor på mello

När Luna kom till världen- en förlossningsberättelse

Med mitt minne borde jag ha skrivit ner allting första natten på special-BB, men bättre sent än aldrig som man säger :)

 

En av de sista magbilderna

 



Sista veckan innan Luna föddes började det dra igång ordentligt med starka regelbundna, vad som senare visade sig vara, förvärkar. Vi åkte in helt fyra gånger innan det var dags på riktigt! De första tre gångerna möttes vi av jättegullig personal som kopplade upp mig för att få en ctg-kurva och undersökte om det hänt något mer med tappen. Den var dock stadigt bara öppen 2-3 cm och värkarna jag hade avtog VARJE gång vi kom in och jag la mig där. Konstigt med tanke på att när jag var hemma kunde jag inte ens sitta ner utan det gjorde då så ont att jag vaggade runt i lägenheten. Alla gånger vi var inne fick vi själva vara med i beslutet att vi skulle åka hem igen och invänta att det skulle dra igång "på riktigt". Den berömda asäckliga slemproppen släppte i omgångar och det fanns ingen tvekan om att det var på gång!

På söndagen den 2 december är jag riktigt less på det här. Jag snittar 2-3 timmars sömn per dygn och har restless legs så fort jag lägger mig i sängen. Vaknar av värkar som är oregelbundna men onda. Vi bestämmer oss för att dra på julmarknad i Gamla Linköping, för att få något annat att tänka på och valla mig runt lite. Det är svinkallt och jag lyckas dra på mig ett par täckbyxor och baxar in mig i bilen där jag försöker sittandes dubbelvikt att nå min fot...det knäpper till lite i vad jag känner det som, ryggen...och rinner vatten i mina brallor. IIIIIIIIIIIH ylar jag och Patrik undrar vad jag pysslar med. "Jag tror vattnet gick" säger jag, och springer upp till lägenheten igen för att kolla läget. Jag tycker inte det var så mycket, så jag byter bara lite kläder och går ner igen. Om det nu var det så borde det ju hända något mer tänker jag. Inget mer händer denna dag, mer än de vanliga förvärkarna.

Under måndagen känner jag att det sipprar vatten om jag böjer mig "ihop" med magen, alltså om jag trycker till den lite, samt om jag hostar. Tycker fortfarande det är för lite att bry sig om, och inte förrän framåt kvällen kommer jag på att det är inte bra att gå omkring med vattenavgång för länge utan att få det kollat pga infektionsrisken. Slänger iväg ett samtal till BB, och beskriver hur det varit samt att det är en tydlig lukt av typ hav, eller sperma om man nu hellre vill beskriva det så :D Vilket är typiskt för just fostervatten tydligen. Dom vill att jag ska komma in på en kontroll genast, då det gått så lång tid sen då jag kände första vattenavgången... Vi får åker in och får återigen kopplas upp för ctg-kurva och denna visar faktiskt på ett regelbundet värkarbete, som jag dock inte känner något alls utav. In kommer en barnmorska och tjoar "Det verkar som det är dags för en bebis här ikväll!" och vi får upp förhoppningarna för att nu jäääävlar så är det på riktigt! Sen är det skiftbyte och med det skiftades även våra fina förhoppningar till betydligt tråkigare känslor.

In kommer en gammal kärring, och tar med oss till ett annat rum för en undersökning för att konstatera vattenavgång. Hon gör där den mest smärtsamma jävla kontroll jag varit med om, bara då hon ska känna efter hur öppen jag är. Då hon gjort det konstaterar hon att det inte hänt något alls med tappen. "Nähe är den fortfarande 2-3 centimeter öppen bara?" undrar vi , och hon fnyser att den är inte alls 2-3 centimeter öppen utan INGENTING. Det tycker vi låter jävligt konstigt, då 6 personer sammanlagt tidigare har konstaterat det! Men hon påstår att alla känner olika och hon har rätt. Orkar inte tjabba med henne utan skiter i det...och hon säger därefter att hon kan konstatera att vattnet INTE har gått. "Men jag har ju känt att det sipprar vatten flera gånger" försöker jag. Men näe...det är vanligt att man kissar på sig mot slutet av graviditeten säger tanten....HAHA, som om jag inte skulle känna skillnaden??  Jag blöder en hel del efter hennes hemska undersökning, och vi blir därefter hemskickade med orden "Ta en panodil och försök att sova". Jo tjena, jag har inte kunnat sova på en vecka, och då med hjälp av citodon!... Vi sa inget utan packade ihop och gick.

Resten av kvällen satt jag i soffan med ont...försökte sova men det gick som tidigare. TENS-apparaten gick på högvarv. Nästa dag blev den stora tjutardagen. Här orkade jag bara inte mer efter mer än en vecka av sömnbrist och nästan konstant smärta mer eller mindre! Tjöt som en liten gris, och sen kändes det lite bättre. Framåt kvällen åkte vi hem till mina päron för att käka middag och träffa Theo som sovit där under hela veckan då vi behövt åka in till sjukhuset mitt i nätterna...Under middagen kommer flera kraftiga värkar som gör att jag får dra upp styrkan på TENSen rejält. Käkar färdigt och de forsätter komma. Nu går jag ifrån bordet för jag kan inte sitta ner när värkarna kommer, och Patrik och mamma hänger med ut till vardagsrummet. De säger åt mig att lägga mig i badet en stund, men jag är skitförbannad på smärtan och vill åka hem och ställa mig i duschen. Mamma säger "du har varit jätteduktig hela veckan, jag fattar inte hur du har stått ut med det här så länge!" och jag börjar tjuta som en liten gris. Labil, javisst :D Säger att jag är så jävla förbannad på det här, och åka in det vill jag faaan inte för jag är rädd att den hemska barnmorskan jobbar igen och jag vill inte in och vända igen. Jag tänker inte åka in förrän jag knappt kan gå är min helt seriösa tanke, för att inte behöva åka hem igen. Sunt och bra ;)

Vi tar och bestämmer oss för att åka hem så jag kan ställa mig i duschen. Står nu på tå och svär när värkarna kommer. Patrik försöker övertala mig om att vi ska åka in för såhär kan vi inte ha det. Nej säger jag och skållar mig i duschen. Patrik ringer förlossningen under tiden jag är i duschen och beskriver den senaste veckan i kort, samt hur jag håller på då. Han ifrågasätter att igångsättningstiden vi fått är satt till den 12e december, då jag är i princip slutkörd av detta redan nu. De svarar då att det är inga problem med att ändra denna tid och jag får en tid klockan tio nästa dag för en konsultation med en läkare om hur denna igångssättning ska läggas upp. Det har tydligen inte varit något problem att ändra det till tidigare, men inte en kotte har bekymrat sig om att säga det till oss då vi varit inne... Patrik kommer in till mig och säger detta och jag börjar här känna att duschen hjälper inte ett skit längre. Kliver ur och vill koppla på mig TENSen igen istället. Får en rejäl värk och trampar runt som en stolle på tå i hallen medans Patrik kopplar fast sladdar och säger till honom " Ring dom och säg att vi kommer in NU istället" vilket han inte är sen att hänga på...

Vägen in till sjukhuset är inte särskilt behaglig. Det har snöat mängder och vägen via garnison som vi tar är inte plogad, utan har rejäla gropar överallt. Sitter och vrider mig i bilsätet som en liten mask och kör TENSen för fullt! Upp i hissen och jag fortsätter trippa omkring på tå och har lite lätt panikkänsla. Kommer upp till BB och möts av en barnmorska i korridoren som säger typ hej....och jag börjar böla såklart :D Väser fram att det gör så jäääävla ont!! In på ett rum med oss direkt och jag står och trampar vidare vid sängen och trycker på och av TENSen för fullt. "Det gör så jävla ont och jag blir så jäääävla förbannad!!" väser jag och känner mig verkligen riktigt arg på att det gör ont! "Det är bra, att kunna bli förbannad är en bra egenskap när man ska föda barn!" kvittrar barnmorskan :) Klockan är nu 19.40.

Nu kommer värkarna så tätt att jag inte kan sätta mig/lägga mig på sängen, vilket barnmorskan vill för att kolla hur mycket som hänt med tappen. Vi är på salen i cirka tjugo minuter och jag svär och trampar vidare på mina tår och kämpar som ett litet djur. Till slut säger barnmorskan att om hon ska kunna ge mig något mer smärtstillande så MÅSTE hon få undersöka mig. Vi kommer överrens om att direkt när nästa värk är klar, så ska jag så snabbt som möjligt "hoppa" upp i sängen så vi kan få det överstökat, även fast det kommer bli jobbigt att ta en värk sittandes. Det konstateras att jag nu är öppen fem centimeter och tappen är helt utplånad!

Barnmorskan frågar om vi har något förlossningsbrev och vi säger att vi inte har det, utan vill ta det som det kommer och prata istället. Hon undrar om tidigare smärtlindring, och jag säger EDA och TENS, samt bad. Patrik fyller på med lustgas också, och hon undrar om vi ska dra på lite nu? Jaaaa, äntligen tänker jag och hon drar på en svag dos. Drar i mig några andetag och börjar sedan att garva :D Sitter och är alldeles genomlycklig och fnittrar mig nu igenom värkarna, helt underbart :) Patrik ringer mina och sina päron för att säga att nu är det på gång på riktigt! Jag sitter lycklig i sängen och vinkar frenetiskt och asgarvar!
När Patrik ringer sin pappa slår det helt plötsligt om och jag går från glatt fnittrandes och vinkandes till ylande av smärta och vridandes som en liten mask. Det kommer sjuuuukt starka värkar som känns som om dom sliter kroppen itu. Andas lustgasen som en tok och ylar vidare, och barnmorskan sticker in huvudet i salen och säger "oj oj oj, jag gick bara förbi på väg till köket och hörde dig...det låter som om det är riktigt jobbigt??" ehm...jaaa det var ju en underdrift. Hon ökar på lustgasen åt mig.

Barnmorskan går iväg för att kolla till en annan patient hon har hand om. Hon hinner inte långt...efter några minuter är det totalt ohållbart och hon kommer tillbaka in igen. Jag vrålar i dödsångest och har det riktigt riktigt jobbigt. Hon frågar om hon kan göra en undersökning till efter en liten stund inne hos oss, och det går bra. Nu konstateras det att jag är fullt öppen (?!) Jag har alltså öppnat mig fem centimeter på cirka tio minuter, kanske inte så konstigt att jag trott jag skulle dö? :) Hon frågar oss också om vattnet har gått? "JA" säger ja, och hon säger att ja det verkar ju som så för här finns inga hinnor och inget vatten, så det stämmer! Jag drar en lång svordomsramsa om kärringen från dagen innan och är riktigt irriterad. Dessutom ligger jag och frågar vem som jobbar nästa pass, då det snart är dags för skiftbyte i Bregottfabriken. Både Patrik och barnmorskan säger flera gånger att jag ska inte tänka på det, det är dessutom inte kärringen som jobbar. Hög som ett litet hus frågar jag ändå gång på gång :P

Det börjar bli dags att krysta och jag håller i min lustgasmask för glatta livet. Använder den nästintill hela tiden, vill inte ta bort den då jag vill vara så väck som möjligt för det varit så obehagligt. Jag ligger och lyssnar på låtarna på radion, och hör allting lite i efterhand. Känns som allt jag upplever är på delay så jag vet om att det händer, men då är det redan klart. Hör hur både barnmorskan och Patrik påpekar flera ggr att nu har du ingen värk, ta bort lustgasen...gör det några gånger lite snabbt för att få tyst på dom :P Hänger i Patriks tröja med för jag tror att han försvinner, eftersom jag blundar hela tiden och inte ser honom.

Själva krystandet går också fort och intensivt...men är inte alls i närheten av så jobbigt som jag upplevt dödsångest-öppnandet innan! Jag stänger av mer och mer och vill inte riktigt lyssna på barnmorskan. Säger att jag inte orkar mer en gång också och hon säger " Det gör du visst det!" När jag inte lyssnat på ett tag och det inte riktigt går att få kontakt med mig mimar barnmorskan till Patrik att stänga av lustgasen, vilket resulterar i att jag ligger och suger i mig endast syrgas för glatta livet :D Jag hade ju mördat båda där och då om jag bara vetat om det!

När Luna nu äntligen kommer ut säger barnmorskan till mig "släpp nu masken och så tar du emot er bebis här!" och jag bara gör precis som hon säger och böjer mej alltså fram och är den som själv tar emot Luna. Helt sjukt! Får lite hjälp med att trassla ut navelsträngen som ligger ett varv runt hennes hals och lägger sen upp henne på min mage :) Kl 20.58 är en hon född, så det blev ingen långdragen förlossning denna gången direkt, om man nu inte räknar med alla förvärkar :) Och här är allt såklart frid och fröjd, minne som en guldfisk som man nu har, och alla smärta och allt det jobbiga är glömt :) Det övergår mitt förstånd hur allt är över där och då på två sekunder! Behövde inte sy något alls, och kunde gå själv upp till avdelningen 40 minuter efter förlossningen.

 

En alldeles nykläckt liten Luna!

Då vattnet hade gått tidigare precis som jag trott så var vi tvugna att stanna kvar på special-BB i två dygn ifall någon av oss skulle drabbas av en infektion till följd av detta. Hade kärringen gjort sitt jobb hade vi inte behövt det då om hon kunnat säga att det var en vattenavgång så hade jag fått antibiotika intravenöst under förlossningen.

Stolt pappa :)

Jag som egentligen ville hem direkt, fick nu stanna två dygn på sjukhus. Tjoho! Barnmorskan från förlossningen kom upp dagen efter för att prata med oss, då det var en väldigt intensiv förlossning som hon kallade det. Hon sa även att hade vi försökt åka in bara trettio minuter senare så hade det här blivit en hemmaförlossning trodde hon, för jag hade inte tagit mig ut till bilen. Huga!!!
Theo kom upp på besök för att hälsa på sin lillasyster, och firade med bakelser och att hålla i den skrikande Luna :) När klockan slog 21 det andra dygnet hängde vi på låset för att bli utsläppta och åkte hem direkt!

 Storebror & Lillasyster

  

Konstig morgon och onda sprutor

Luna slog på stort och sov som en klubbad säl mellan 21-06.45. Det tackar jag för :) Halv åtta kom en kall Theo tassande och viskade det obligatoriska "Har barnprogrammet börjat nu!?" Jadå det hade det, och han satt och tittade en liten stund innan han självmant stänger av och kommer in till oss med gråt i rösten och ber om frukost. Han säger att han är jättehungrig och har ont i magen, ville ha en macka och juice. När han ätit lite av det kommer han tillbaka till sängen och lägger sig och ser ynklig ut under Patriks täcke, med en kräkhink i tassen. Vi kommer överrens om att vi ska försöka vila lite, och vi slumrar en stund allihopa. Luna vaknar och vi smyger ut för att Theo ska få vila. Han sover i hela två timmar och när jag går in för att känna om han har feber skuttar han upp, pigg som en iller! Världens kortaste sjukdomssläng? :)

Vi käkade lite lunch, slängde återigen ihop skrik-o-panik lådan. Världens enklaste lunch för när man inte hinner med något annat. 250 gram keso, ett ägg, lite hackad skinka och en deciliter ärtor rörs ihop med svartpeppar och paprikapulver, sen in i mikron på högsta effekt i fem minuter. Gick hem hos Theo också!

Drog iväg till BVC i solen, och hann med ett stopp på en ny lekplats också. På BVC konstaterades att Luna växer och frodas. 6855 gram vägde den lilla feta in sig på! Stoooor! Fanns mycket fett att sticka i på dom knubbiga små låren. Första sprutan gick okej, då var hon tröstbar efteråt och lugnade ner sig. Andra däremot...OMG! Hon skrek och skrek och skrek och tårarna bara sprutade. Hade inte Theo varit med hade jag också börjat grina. Patrik som skulle vara med egentligen hade cyklat vilse då han försökte sig på att cykla direkt från Ryd till Ekholmen, så han missade hela stickproceduren och dök upp ganska exakt efter att Luna äntligen lugnat ner sig. Blir han som får hålla i henne vid sexmånaderssprutorna ;)

Påminner mig om vår lilla feta surikat....:)

 

Har varit en orolig kväll för Luna efter sprutorna. Ingen feber än men hon har skrikit mer än vanligt och varit kallsvettig och inte tillfreds. Har inte ens gått att mata henne som vanligt, och hon är ju inte riktigt den som tackar nej till mat i vanliga fall! :) Nu håller vi tummar och tår för att det blir en lugn natt.

Fössta tossdan i mass

Haha ååh, vi borde ju haft en sån här tårta idag :D

Uttalas med Pautriks dialekt!

Önska kostar ingenting

 

Det här vaknade jag till, haha :D

 

Idag har jag spenderat mestadels av min vakna tid med att planera upp hur vi skulle möblera vår fyra som jag hittade i bostadstidningen imorse. Har en fantastisk förmåga att snöa in på grejjer! Hittade en superfin fyra i samma område som vi bor, relativt "billig" och med massor orginaldetaljer kvar från då det byggdes i mitten av 60-talet. I love it. Vi har nu på kvällen räknat och filurat men det blir för dyrt hur vi än gör :( Patrik vill gå på visningen på söndag så vi vet om det är något som kanske är aktuellt för framtiden, men jag pallart inte. Är så less på vår miniatyrlägenhet med dessa gångar man inte ens kan mötas i. Om hundra år när vi är klara med plugg och är miljonärer, då jävlar!

Jag är i alla fall väldigt glad över att Buggan är här nu, så imorn invigs den ordentligt med långpromme till BVC med båda knoddarna! Luna har testsovit den idag och den verkar få tummen upp! Vi fortsatte på samma tema idag med lekparksbesök, idag med sällskap av en massa andra knoddar. Stannade tills solen försvann nedanför trädtopparna och jag drabbades av akut nedfrysning och knatade då hemåt :) Är inte förrän nu jag känner att jag fått upp värmen igen!

Slängde ner den lille feta flygplansurikaten i ett bad, så nu är hon tip-top inför BVC. Imorgon är det dags för dom beryktade tremånaderssprutorna.

Brorsan, stora idolen, är ju med så det går nog över snabbt i alla fall :) Nu ska vi ge oss på en montering av ståplattan på buggan, så blir Theo lycklig imorgon!

Den som inga byxor har...

Kom på att Luna fick en rabattcheck på valfritt babyplagg från Lindex då hon föddes. Passade på att använda den medans jag fortfarande minns, innan det är för sent. Blev en söt prickig jacka till vår/sommar och så hittade jag ett så gulligt litet tunika-set som blir perfekt :)
Theo får ett par jeans som funkar bra till våren. Tänkte först dra till på ett par till av deras Bamse mjukisjeans, för de han har är sååå fina och mjuka, men han behöver något rejälare som tål lite utelek i vår. Blir nog jättebra!
Nu gör den feta surikaten sig hörd, ett rop efter maut i natten! :) Gonatt!

Sovmorgon med konstiga drömmar

Blev en ofrivillig och riktigt rejäl sovmorgon idag, ända till 12.30! Skulle vi inte väcka Luna tror jag att hon utan problem skulle kunna sova hela dagen :) Verkar ju vara som om hon blivit nattuggla precis som oss. Igår kväll var det inte nattuggleri utan magont som spökade och hon somnade inte förrän vid 23.30 stackarn.
   Under min sovmorgon blev det som vanligt då jag sover för länge, jag drömmer skumt som satan. Denna gång fick jag ihop något om att min tatuering plötsligt gick att dra loss, likt en maskeringstejp på tapet revs den bort! Jaha det här var ju skit tänkte jag och gick tillbaka till tatueraren för att fråga om det var normalt att det blev sådär....jadå visst är det normalt sa han! Det kunde tydligen bli så när man var lite förkyld vid tatueringstillfället, och dessutom var han rätt missnöjd med skissen han hade gjort till tatueringen så han var bara glad att få göra om den! Här vaknar jag och somnar om och nästa dröm tar vid...Jag får nu ihop något om någon jag sett en bild på på Fejjan. Är helt plötsligt med på hennes förlossning då hon redan har med sig sin tremånaders bebis (hur sjutton det nu skulle gå ihop överhuvudtaget!) Där står jag iaf och undrar varför jag är med då jag inte alls känner henne. Börjar med att lite stapplande försöka få igång en konversation med människan, och påpekar att hon och hennes bebis är såååå lika för dom har en smilgrop på samma ställe i kinden. Hinner tänka att hennes bebis nog inte ska ligga i armhålan för det blir så jobbigt att andas då, och så är den nya bebisen plötsligt ute och ligger på golvet i en helt sjukt onaturlig postition med en av Lunas bodys på sig. Får världens obehagligaste känsla i kroppen och vägrar gå fram och kolla på den och här vaknar jag äntligen. Dom här drömmarna är helt klart i klass med preggodrömmarna som också var helskumma :) Blev till att gå upp till grabbarna, varav en byggde kojor och en satt och pluggade inför tentor nästa vecka.

 

    Vi tog en sväng ut till lekparken, jag Theo och Luna. Samma visa idag igen, med total skrikfest i vagnen. Luna låg och gjorde situps cirka tjugo gånger innan hon sakta verkade komma till insikt att hon inte skulle kunna sätta sig upp. Sen ylade hon tills hon somnade...Fram till lekparken kom vi iaf, och Theo körde hinderbana ala Gladiatorerna tills han var helt slut och ville gå hem och dricka tre glas mjölk :)

  

Kaffe i solen och kräksjuka

Tog en promenad till mamma och pappa idag och tog en kaffe i deras trädgård i solen...såååå himlaaa sköööönt! Blev bjuden på middag också, något nytt LCHF-recept dom provade på grekisk köttfärslimpa med mozarella och pinjenötter. Riktigt gott!

   Luna har haft en bra dag, inte mycket gnäll så jag har fått en del vettiga saker gjorda. Det slog mig vilken skillnad det är på Theo och Luna som bebisar. Theo kunde man lägga ifrån sig i princip vart som helst och han var nöjd och glad. Luna kan vi vara glad om hon kunnat ligga "själv" på golvet i några minuter under konstant underhållning i form av skallror eller att vi snackar med henne. Hon har dessutom börjat med någon form av vårskrik i vagnen. Hon vrålar som en riktig skrikapa och jag tror det har att göra med att hon måste ligga ner. Tar jag ner sufletten är hon nöjd korta stunder, men idag skrek hon mer än halva vägen både till och hem från mamma och pappa...mindre kul! Är ju dessutom skapligt stressande när hon drar igång och ylar som en tok! Meeen imorgon kommer antagligen nya vagnen och då ska vi iaf testa på att sitta lite i den och se om det är där skon klämmer hos den lilla feta!

Det är ju tur hon är så jäkla söt :)
   Hem kom vi iaf, och möttes av en nybakt äppelpaj :) Avslutade kvällen med att Patrik fick akut hämta hem Theo då hans pappa fick kräksjuka för några timmar sen. Började må illa direkt efter telefonsamtalet och går nu och inväntar spyorna...

Luna tre månader!

Idag blev vår feta lilla surikat hela TRE månader gammal :) Tiden har gått fooooort!

Dagen har rullat på bra idag. Började med att barnvakta Viggo några timmar medans hans lillebror började inskolning på dagis. Theo visade sig från sin sämsta sida och skulle rasera allt de byggt i duplo och låg sen och tjöt i vår säng i tjugo minuter, lövely...det gick över hyffsat snabbt efter att jag smällt i honom en banan. När Viggo sen packat ihop sig och dragit sig hemåt var det Lunas tur att hålla låda- magknip igen! Slängde på mig bärselen och fyyy vad ont i axlarna jag fick direkt...tacka vet jag bärsjalen! Men Luna somnade iaf efter lite skumpande till musik.

 

 

Provat nya stolen Luna fått till matbordet också. Hade blåst upp ett stöd hon skulle ha i den och en filt så hon skulle sitta stadigt....HAAA! Trodde jag! Gick knappt att få ner vaderna i stolen med det i, så det var bara att plocka ur det och hon satt där så nöjt ändå :) Och Theo konstaterade såklart nöjt att Luna är så stoooor nu att hon kan sitta med oss vid bordet då vi ska äta!

 

 

Fina fina ungar! :)