En sån där mindre bra dag

En del dagar fungerar allting bättre än andra. Idag har varit en sån där "annan" dag. Fy faaan säger jag bara. Dagen i korthet ser ut såhär: Theo och jag ska äta lunch. Luna förnimmer lukten av mat och startar igång en liten skrikfest. Min lunch avslutas alltså efter tre tuggor och ersätts istället av magmassage. Theo kommer in och sätter sig på golvet hos oss och jag ser i ögonvrån hur han petar i näsan. "Du petar väl inte i näsan..." säger jag. "Nääääää!" säger Theo, med en rännil av blod ur näsborren! Tjoho! Ner med honom på golvet också, och i med en tuss i näsan. Efter en stund är det dags igen. Luna drar igång ordentligt med sin fest och jag får köra med fispipen vilket gör att hon lugnar sig lite och jag tror att det är okej, så jag klär på bägge knoddar under vilda protester och tänker att det blir lugnare bara jag kommer ut!
HAAA!! Haaaaaaaaaa... haaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa.....
Det eskalerar...Luna skriker så hon är blå och jag blir vrålstressad och bestämmer mig för att ta upp henne samtidigt som Theo ska ha overallen fixad med snölåset över stövlarna. Svetten bara rinner...Får upp Luna, som då inte kan andas eftersom det börjar blåsa som satan från ALLA håll samtidigt. Kommer fem meter till, då Theo börjar blöda näsblod igen! Det här är inte sant tänker jag och vill på ett ungefär, lägga mig ner och gråta. Kraffsar fram en näsduk med en hand och trycker upp i Theos näsborre, och han skuttar glatt vidare.
När Luna väl får luft igen skriker hon alltså värre än någonsin, nu var det inte skrik längre utan mer som ett growlande med fradga.
Skyndar vidare mot överlämningen av Theo, och Theos pappa är då självklart 20 minuter sen men kommer till slut släntrande. Jag står under tiden med Luna i famnen och parerar blåsten med min haka...Säger hejdå till Theo och slänger ner Luna i vagnen igen för att springa hem med henne. Hon tystnar när jag slänger en filt över sufletten mot blåsten och jag tror att hon somnat av utmattning, så när jag kommer in igen tar jag bort filten. BIG MISTAKE. Hon låg bara och samlade kraft! En blick som kunde mörda från Luna, vafaaan gör du med min filt ungefär. Sen drar hon igång igen. Patrik kommer hem för att hjälpa mig, och då i vanlig ordning slocknar Luna under tiden han är på väg hem.

Hon har skrikit så fruktansvärt idag att vi var rädda att något varit jättefel, och har kommit fram till att det kan vara miniformen som faktiskt gör det värre för henne. Nu provar vi istället att ta bort den helt. Är så jobbigt även för oss när hon har så ont och vi inte kan göra något för att hjälpa :( Känner mig låst vid lägenheten också...Nu innan hon somnade var hon jätteglad igen och hade inget ont i magen alls iaf, alltid något!

Kvällen avslutades dessutom med ett sms om att Theo är sjuk med feber, huvudvärk och magont. Kul såhär en dag innan avresan :( Hoppas hoppas hoppas att han kryar på sig för att han har verkligen sett fram emot att åka till Karlskrona!

Har packat lite nu på kvällen, eftersom vi åker tåg vill vi packa så lite som möjligt så jag har försökt minimera packningen så mycket som möjligt. Patrik slänger väl ihop något fem minuter innan vi drar åt sig själv :P

Känns ungefär såhär :)

 

Nu ska jag försöka varva ner lite efter den här hemska dagen, känner mig ungefär som ett vandrande magsår. Lövely! Imorn blir säkert bättre.